15 juni 2015

Nej jag ger mig inte......
Så vad gör jag när ett gäng tjejer behöver en stand-in i ett stafettlag på tävlingen
Jo jag ställer upp såklart, sen att det var längsta sträckan på 21km gör ingenting.
Jättelångt är 70km längs Roslagsleden Grisslehamn-Norrtälje.
Underbart vackra Skottviken där 1:a växlingen är efter ca 10km.

Så här såg en del av min bit ut, fruktansvärt lååångtråkigt särskilt när jag måste hålla koll på markeringarna så jag inte springer fel, fast det gjorde jag ialla fall 2 gånger dessutom. Min sträcka Älmsta -Söderbykal/Erikskulle var helt ok längs kanalen, genom får hagar,underbart vackra byar sen att det blir lite långtråkigt att springa helt solo men men, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Jo hela gänget bara dök upp och ropade fram mig, helt underbar känsla.
Detta underbara gäng hade jag äran att lära känna ' Team Triathlontjejer'
Anne,Charlie,Karin,Ulrika, moi och Lisselott ( som jag hoppade för)
Lite öm i kroppen är jag men det tillhör, vad gör det om 100 år :))
Ha det så gott och ta hand om er
> >



1 kommentar:

  1. Very interesting blog. A lot of blogs I see these days don't really provide anything that attract others, but I'm most definitely interested in this one. Just thought that I would post and let you know.

    SvaraRadera